Arkeologi

För 10 000 år sedan var Kilsbergen, bergskedjan mellan Närke och Värmland, en havskust. Hit kom de första människorna för att jaga och fiska. Landet höjde sakta sig ur havet, människorna blev fler, och kom på nya sätt att nyttja landskapets gåvor. Spåren av deras boplatser och gravar finns runt om i länet.

I de skogbevuxna bergen runt slätten rörde sig människor säsongsvis för att jaga och valla boskap. Från tidigt 1100-tal etablerades här några av Sveriges rikaste bergslager. Mängder med gruvor, kolmilor och byar med hyttor vid vattendrag anlades.

Länsmuseet har alltid samlat, visat och berättat länets långa och varierade förhistoria. Insamlingen inleddes 1858 med en flintyxa – ÖLM 1. I dag har fler än 10 000 poster med arkeologiska fynd registrerats.

Samlingen växer främst genom fynden från fornlämningar som undersökts inför att vägar, hus med mera ska byggas. Det är konsultfirmor inom arkeologi som gräver, museet har inte någon egen uppdragsarkeologisk verksamhet.

Vi tar också hand om fynden från våra egna forskningsinitiativ, till exempel från metallsökning.

Kontakt

Sofia Briving, arkeolog

Katharina Holmberg, samlingsassistent arkeologi

Vårt arbete med arkeologi

Metallsökning

Människor har i tusentals år levt på samma platser som i dag. Ortnamn, föremålsfynd och bevarade gravar säger oss att det finns mer att undersöka om forntiden. För att öka kunskapen om fullåkersbygdernas dolda kulturlandskap där bonden nu kör med sin traktor har länsmuseet sedan 2017 samarbetat med Sveriges Metallsökarförening (SMF).

Sökningarna inleddes på tidigare kända skattfyndplatser och vid Stora Mellösa. Vi har därefter sökt på många platser utmed Äverstaån i Glanshammars socken. Vi har varit i Husby i Noraskog. Och var vi än sökt så har vi hittat föremål från järnålder och medeltid.

Vårt samarbete med SMF har två syften. Den bygger ny kunskap om vårt län. Och det är ett sätt att ge metallsökaranvändare och allmänhet direktkontakt med forntiden. Föreningens medlemmar bidrar till att fornfynd som legat gömda och glömda i jorden kommer fram, samtidigt som allmänheten bjuds in att titta och delta.

När museet vill undersöka en plats med metalldetektor söker vi tillstånd hos länsstyrelsen och bjuder sedan in SMF. På plats leds arbetet av en arkeolog från länsmuseet. Sedan skrivs en rapport och resultaten förmedlas såväl populärt som vetenskapligt.

Metalldetekteringen har gett ny kunskap som förändrat bilden av hur vissa föremålstyper från järnåldern fördelar sig över regionen. Den har även bidragit till att vi börjat kunna skriva en delvis ny historia om bergslagsdelarna av Örebro län. Arbetet pågår hela tiden med fler insatser i fält men också forskning som nyligen startat. Materialen kommer nu att kunna katalogiseras, analyseras och tolkas. Och vartefter kommer museet att visa och berätta mer för våra besökare om förhistoria i länet med nya rön, nya föremål att visa och ny spännande kunskap. Vi har redan visat några fynd i Mobila museet. Och när länsmuseibyggnaden öppnar kan de ställas ut där.

Samarbeten och finansiärer

För metalldetekteringen och forskningen får länsmuseet pengar från Gustav S.O. Svenssons och Elsa Sternhammar-Svenssons fond för Glanshammars socken, vilken förvaltas av Örebro läns hembygdsförbund, samt Allan Wetterholms stiftelse. Vi har också ett gott samarbete med Länsstyrelsens kulturmiljöenhet.

Hyttbyggartid i Husby

Hyttbyggartid är namnet på museets arbete med att berätta mer om länets fyra bergslager – Linde, Noraskog, Lekeberg, Karlskoga och Lerbäck.

I dag är detta berättande kanske viktigare än någonsin då hoten tornar upp sig: utrivning av dammar, jättelika vindkraftverk och planering för storskalig brytning av metaller.

Sedimentprovtagningar i vattendrag i Noraskogs bergslag visar att bergsbruket där inleds runt 1125. Resultaten visar också att bergsbruket snart kom att spridas – hyttbyar togs upp i rask takt under runt 150 år. Europeisk efterfrågan på järn till kyrkor, städer och krig drev på utvecklingen.

Det verkar faktiskt ha varit i Sverige som brytning och smältning av bergmalm i hyttor, belägna vid en bäck som kunde driva luftbälgarna, utvecklats. Det är vid Norasjön i Husby med Gislehyttan som den hittills äldsta dateringen av bergsbruk i Sverige gjorts. Det är heller inte osannolikt att det finns fler samtida eller äldre platser för bergsbruk.

I Husby har metallsökning och georadarundersökning genomförts med intressanta resultat. Redan under vikingatid fanns här en bosättning av viss status. De flesta av 70-talet husbyar i Sverige har sådan kontinuitet bakåt i tiden. Under tidig medeltid var husbyarna gårdar kopplade till kungamakten som reste runt i riket med sitt följe.

Husby i Nora har med sitt läge utanför centralbygden nog haft en annan funktion och ska kopplas till utvecklingen av den avancerad tekniken för att smälta bergmalm.

I september 2025 gavs en kurs i arkeologi där fältmomentet genomfördes i Husby. Resultaten håller på att bearbetas, men klart står att här bott människor under vikingatid och tidig medeltid.